deepestfears

Det är med stor sorg och saknad jag måste meddela att
Balle, Sandra, fluffboll, Älex Tullesvin har lämnat denna blogg.
Detta hände den 19 november 2011 kl 13:55 men jag fick det tråkiga
beskedet idag den 9 januari kl 11:05.

Jag vill nu hedra Balle, Sandra, Fluffboll, Älex Tullesvin och hennes tid här på blogg.se med en tyst minut och några bilder.




Men vem vet, det kanske finns ett liv efter detta.
Kanske kommer hon tillbaka till oss, vi får aldrig sluta hoppas!


Och fan va tråkigt jag måste ha just nu xD

Äntligen morgon och ljust! Känns lite bättre nu. Efter 7 koppar kaffe och en ciggpaket är jag nästan människa igen.
Sitter och funderar på vad fan jag ska hitta på idag, slänga flaskor och gå ut med soporna tar ju inte sådär överdrivet lång tid.. eller? :O kanske hittar något kul på vägen xD
Totalknarkar Block 44s låtar och fixar med naglarna, intressant va? :D är så jävla trött så jag blivit pigg men kan fan inte sova nu. Går och lägger mig tidigt i kväll så jag orkar upp i morgon bitti, så kan man ju oxå göra för att vända tillbaka dygnet.

Har hittat min kärlek för idag, höll seriöst på att skratta ihjäl mig (bokstavligt talat för jag satte kaffet i halsen och höll typ på att kvävas). Hoppas ni har sett eller hört talas om filmen Patrik 1,5! :D

En sak kan jag iaf vara säker på, nätterna är värst. Sitter i mitt kvava rum, instängd i nattens mörker med mina stinkande och frätande tankar. De gnager som små monster i mitt huvud. De gnager sin väg enda från storhjärnan till lillhjärnan. Sliter sönder allt i sin väg, äter upp mig inneifrån och lämnar mig ensam och kall.

Försöker fylla tiden och mitt huvud med filmen Ont blod, ganska bra faktiskt. Folk dör som flugor, precis som mina hjärnceller. Har typ klistrat fast mina ögon på klockan, väntar och väntar på att den ska bli 8 så att solen får någon chans att klättra upp och visa sig. I dagsljuset är inte tankarna lika påtagliga och det pågår ständigt saker runt mig som kan distrahera mig.

Min förvirring är fortfarande med mig, fast de är ju bra att någon är med mig iaf :D. Kom hem från sjukhuset idag, brutna revben. Bara att skylla mig själv och lydigt svälja värktabletterna och vila mig i form, låter ju inte alltför svårt!
I morgon ska jag köpa kaffe, slänga glasflaskor, kedjeröka på balkongen samtidigt som jag lyssnar på Block 44 och dricker mitt jävla kaffe.. försöka förbereda mig mentalt inför skolstarten. Kommer kännas så jävla knas att komma tillbaka dit, de var så länge sen.

Jag ska vänta. Jag ska hålla mig. Jag svär på allt, jag kommer finnas där. Ren och vacker kommer jag finnas där.
Det är lika säkert som att solen kommer gå upp i morgon.

Du bryter min förvirring, du ger mig en tydlig väg mot ett ännu tydligare mål.

Extremt länge sen någon skrev här, säger jag nu igen ^^
De är bara så svårt att skriva regelbundet, fan hur kan folk jobba med att blogga? :O

Sitter och äter pressad potatis och sköljer ner skiten med en flaska wisky.
Känner mig extremt förvirrad, antar att de är för att jag typ inte sover något och om jag gör de så sover jag på dagen, not good dude..
Ny år och allt har de varit, tiden har bara flugit förbi. Det här året måste måste måste bli bättre än 2011 (och de senaste tio åren). Jag ska göra så mycket bättre saker, ta tag i allt, jag vill så gärna..
men de känns på något sätt som att de är kört. En gång kriminell, alltid kriminell.
Jag skriker efter att få ge mig ut och bråka. Skrika, springa, slåss, bli slagen, höra blåljus och känna hjärtat i halsgropen, stå i ett hörn och hassla.
Samtidigt så vet jag vad de gör med mig och med de få vänner som jag har kvar.
Jag vill krypa ner i soffan under en filt med honom, kolla på film och dricka baileys. Så som vi sagt att vi ska, sen.. efter ett halvår. Det är sjukt, redan nu känner jag mitt hjärta slå för honom. Slå lika hårt som mina nävar om natten.

Gangsta for life