Tillbaka blick och framtidsrädsla
Efter en extremt lång tids tystnad tyckte jag att det var dags att höra av sig igen!.. Woho, eller något.
Sitter på balkongen i västerhaninge och låter lite ånget rinna ut och lite vin rinna in, och tankar strömma fritt.
Då har man nyss tagit studenten då, efter 12 år i skolan känns det extremt konstigt att det är slut nu. Högskola tänker jag vänta med i ca 1 år, vill hinna jobba och klura ut vad jag vill med mitt liv!
Lite bilder kanske?
Lite sorgligt är de fan, speciellt när jag vet att jag hade kunnat göra så så mycket bättre. Jag gick ut med 7 ig, 7!
Mina föräldrar är så besvikna, vilket jag förstår. Mamma vill inte se mig längre, pappa är lite mer förstående och säger att han inte ens har gått ut gymnasiet och det har gått bra för honom ändå och att han älskar mig vad som än händer och att han kommer stötta mig i framtiden med att läsa upp betygen och allt som jag blir tvungen att göra. Själv känner jag inte mycket, jag vill bara få ett jobb och flytta hemifrån med pojkvännen min så fort som de bara går. Men samtidigt vet jag inte vad de ska göra för nytta, hur långt jag än flyttar och hur vuxen jag ser ut att vara på pappret och på utsidan så kommer jag ändå ha kvar mina demoner på insidan, det som har gjort att jag har satt mig i så många dåligt situationet, bla mina kassa utgångsbetyg. Men alla måste vi kämpa, min pojkvän är en jävligt bra förebild med tanke på att kämpa. Se och lära i guess, gå tillbaka till att börja krypa. Göra om och göra rätt.
I morgon ska jag till arbetsförmedlingen och skriva in mig, ett steg i rätt rikning. Efter att ha sökt mist 20 olika jobb över internet och inte fått ett ända ja känns det som att det är dax att få lite riktig hjälp. Tills jag får ett jobb vill jag fan inte slöa till, ska försöka ta mig upp i hyffsad tid på morgonen och hålla igång så att jag inte tappar dygnsrytmen jag hade när jag gick i skolan. Typ de värsta jag skulle kunna göra är att vända på dygnet och slöa till, det blir skit för både kropp och knopp!
Och på torsdag bär de av till Göteborg! Roadtrip med massa energidricka, bra musik och naturgodis! Jag och jSandra ska äga vägen i min lilla röda Toyota! Och väl framme i Göteborg börjar metaltown på fredag! Jag hoppas att jag kan slappna av då och inte tänka för mycket på framtiden och allt annat jag oroar mig för.
Jag är alltid så jävla trött och ledsen för jag tänker så mycket, men jag kan inte sätta fingret på vad jag tänker och oroar mig för, jag gissar på att det är min lilla förbannelse. När jag är vaken tänker jag ch oroar mig ch blir trött av det, när jag sover drömmar jag obehagliga och ibland riktigt äckliga och läskiga saker vilket resulterar i att jag inte sover bra. Söka hjälp kanske, tänker ni nu, och jorå det har jag tänkt på i många år ska ni veta! Men när jag väl sitter där så har jag inget att säga och kan inte beskriva, mina läppar blir lixm helt ihoppsydda! Fuck det...
Men nu är det väl bara att använda min dysterhet och mitt ihopbitna sätt till att få ordning på saker och ting. Hålla käften och gasa på, köra fort som fan in i arbetslivet och in i vuxenvärlden. Allways look on the bright side of life!
Ikväll kommer det säkert komma fler inlägg, jag är ensam hemma med en flaska vin och ett vemodigt humör. Kanske läge att försöka processa mina minnen från barndomen, eller vadfan, hela jävla uppväxten. Inte jättekul att minnas men nu jävlar är det fan dax att tillåta mig själv minnas, gråta och skrika. Minnas och känna utan att det är utlöst av en psykos. Vad har man inte en blogg till.. det är inte jag som är här för att underhålla er, det är bloggen och ni som är till för att för att hjälpa mig!
Trögt videoinlägg
RIP Balle, Sandra, Fluffboll, Älex Tullesvin.
Balle, Sandra, fluffboll, Älex Tullesvin har lämnat denna blogg.
Detta hände den 19 november 2011 kl 13:55 men jag fick det tråkiga
beskedet idag den 9 januari kl 11:05.
Jag vill nu hedra Balle, Sandra, Fluffboll, Älex Tullesvin och hennes tid här på blogg.se med en tyst minut och några bilder.
Men vem vet, det kanske finns ett liv efter detta.
Kanske kommer hon tillbaka till oss, vi får aldrig sluta hoppas!
Och fan va tråkigt jag måste ha just nu xD
Nära döden med patrik 1,5 (cm)
Sitter och funderar på vad fan jag ska hitta på idag, slänga flaskor och gå ut med soporna tar ju inte sådär överdrivet lång tid.. eller? :O kanske hittar något kul på vägen xD
Totalknarkar Block 44s låtar och fixar med naglarna, intressant va? :D är så jävla trött så jag blivit pigg men kan fan inte sova nu. Går och lägger mig tidigt i kväll så jag orkar upp i morgon bitti, så kan man ju oxå göra för att vända tillbaka dygnet.
Har hittat min kärlek för idag, höll seriöst på att skratta ihjäl mig (bokstavligt talat för jag satte kaffet i halsen och höll typ på att kvävas). Hoppas ni har sett eller hört talas om filmen Patrik 1,5! :D
ont blod och längtan efter dagen
Försöker fylla tiden och mitt huvud med filmen Ont blod, ganska bra faktiskt. Folk dör som flugor, precis som mina hjärnceller. Har typ klistrat fast mina ögon på klockan, väntar och väntar på att den ska bli 8 så att solen får någon chans att klättra upp och visa sig. I dagsljuset är inte tankarna lika påtagliga och det pågår ständigt saker runt mig som kan distrahera mig.
Bruten förvirring
Min förvirring är fortfarande med mig, fast de är ju bra att någon är med mig iaf :D. Kom hem från sjukhuset idag, brutna revben. Bara att skylla mig själv och lydigt svälja värktabletterna och vila mig i form, låter ju inte alltför svårt!
I morgon ska jag köpa kaffe, slänga glasflaskor, kedjeröka på balkongen samtidigt som jag lyssnar på Block 44 och dricker mitt jävla kaffe.. försöka förbereda mig mentalt inför skolstarten. Kommer kännas så jävla knas att komma tillbaka dit, de var så länge sen.
Jag ska vänta. Jag ska hålla mig. Jag svär på allt, jag kommer finnas där. Ren och vacker kommer jag finnas där.
Det är lika säkert som att solen kommer gå upp i morgon.
Du bryter min förvirring, du ger mig en tydlig väg mot ett ännu tydligare mål.
G4L
De är bara så svårt att skriva regelbundet, fan hur kan folk jobba med att blogga? :O
Sitter och äter pressad potatis och sköljer ner skiten med en flaska wisky.
Känner mig extremt förvirrad, antar att de är för att jag typ inte sover något och om jag gör de så sover jag på dagen, not good dude..
Ny år och allt har de varit, tiden har bara flugit förbi. Det här året måste måste måste bli bättre än 2011 (och de senaste tio åren). Jag ska göra så mycket bättre saker, ta tag i allt, jag vill så gärna..
men de känns på något sätt som att de är kört. En gång kriminell, alltid kriminell.
Jag skriker efter att få ge mig ut och bråka. Skrika, springa, slåss, bli slagen, höra blåljus och känna hjärtat i halsgropen, stå i ett hörn och hassla.
Samtidigt så vet jag vad de gör med mig och med de få vänner som jag har kvar.
Jag vill krypa ner i soffan under en filt med honom, kolla på film och dricka baileys. Så som vi sagt att vi ska, sen.. efter ett halvår. Det är sjukt, redan nu känner jag mitt hjärta slå för honom. Slå lika hårt som mina nävar om natten.
Gangsta for life
nu saknas bara...
Konserten va grym igår! va på tiden att jag gick på konsert *tillfredställelse*
Nu sitter man och har tagit två alvedon, käkar äggröra med gårdagens smink och kläder på och återlyssnar musiken på tuben och spotify!
så just nu saknas bara wow, tv-spel och någon att pussa på :o
nu längtar jag till Februari för då är det dags igen! <:
end ever time I think of you...
värt 5 minuter av ens liv.
som sagt..fml
Jag får fan sluta vara så lättlurad och snäll.. nu har jag blivit bestulen på mobilen jag köpte ut i Mars
och får inte ta ut en ny på 1 år. fmlfmlfml. Så ni som har mitt nummer når mig närmst via msn eller mejl.
...kommer sluta med att jag utesluter all elektronik och börjar brevväxla. Någon som vill breva med mig?
fml
Imorgon klockan 7 börjar stambytet.
Hejdå Handen. fml
NO
tävling hos epicfaiil.blogg.se
Är med och tävlar om en goodiebag hos Moa som driver bloggen epicfaiil.blogg.se
Gå in och tävla du med och gilla inlägget. Fräna priser må jag säga!
http://epicfaiil.blogg.se/2011/october/vinn-en-goodiebag.html
- Foundation, Märke: Dream Matte Mousse.
- Läppenna/Läppstift, Märke: Maxfactor Färg: 01.
- Mascara, Märke: Maybelline Great lash.
- Svart ögonskugga från Make up store.
- Värmeskydd till håret, Märke: Syoss
stavas glad
lika som jag, kanske ändrar uppfattning om saker och ting och börjar inse vad ni vill prioritera
Jag ska alltså skriva lite om framtidsplaner osv. Min väg till framgång.
När jag gick i nian var jag 15 år och det var dags för gymnasieval(gick friskola helt utan lektioner).
Jag var lika som många andra och visste inte vad jag ville bli när jag blev äldre.
Jag tänkte ganska lång fram i tiden, om jag skulle misslyckas,
så lever jag i Sverige och jag kommer inte stå utan jobb i slutändan i alla fall.
Idag inser jag hur bra den tanken är men under det här 3½ åren så har jag utveckat min hobby
till någonting jag yrkesmässigt vill ha att göra med.
Tillbaka till gymnasievalet. Jag hade inte den blekaste vad jag ville göra när jag blev äldre, inte den blekaste.
Min självkänsla tog över mig och jag kände bara "jag är inte bra på någonting,
vem skulle vilja anställa en som inte engagerar sig i livet".
Jag gjorde som många andra också gör, jag valde samma skola
och samma linje som mina vänner för jag inte hade den blekaste över någonting.
Mitt förstahandsval var på en friskola det också och mitt andrahandsval blev Fredrika Bremer.
Idag ångrar jag inte att jag fick mitt andrahandsval. Här har jag lektioner,
här har jag en lärare som stöttat mig så mycket att han fått mig att göra någonting jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag går mitt sista år på gymnasiet och jag byter linje och går om ett år nu efter höstlovet.
Min gamla fotolärare fick mig att känna mig duktig, jag såg mer framåt på det jag vill göra,
men hon har nu flyttat till Göteborg och har gått vidare och nu är hon säljare och fotograf.
Jag trodde allt va över när hon åkte iväg för att fullfölja sin dröm, men sen träffade jag min nya fotolärare
(jag läste fotografisk bild a som individuella val i 2an och nu läser jag fotografisk bild b) Stephan.
Han såg min passion, han såg min innerliga talang jag aldrig skulle kalla ens bra.
Han ser att jag pratat när han ser mina bilder, han ser att jag vill förmedla en känsla, lika så sa Åsa till mig,
men jag förstår fortfarande inte men nu vet jag vad jag brinner för.
Häromdagen gick jag till rektorn på media och sa att jag vill bli fotograf(punkt.)
och jag berättade att jag valt så himla fel. Hon fick se min studieplan och alla mina 10 ig:n från 1an till idag och hon började förstå då hon såg ett betyg sticka ut "har du MVG i foto a?" men då ska du byta!
Jag hade aldrig gjort detta om inte Stephan satt ett stopp och frågat mig vafan jag går samsam för.
Tack vare honom har jag tagit modet till mig och börjar 2an på media om 2 veckor, att våga trotsa min skeptiska tanke att behöva gå om, att sluta känna mig dålig pga detta.
Jag grät jag när jag gick från rektorn, glädjen spreds över hela kroppen,
kunde inte motstå att gå upp till Stephan och krama om honom och säga tack. Fatta hur glad jag är!?
Min familj, mitt ex, mina få vänner, min lärare har fått mig att tro mer på mig själv,
även då jag inte kan säga att jag är nöjd med det jag gör. Men så säger alla.
Det man inte tycker är bra själv, tycker andra är suveränt och tvärt om.
Jag har fått många personer att fråga mig "hur tänkte du här?",
jag har lärt mig att förmedla sådana klara känslor i bilder, som bara jag förstår.
Detta har fått mig att utveckla ett stjätte sinne.
Jag kan nu ärligt säga att jag inte tar åt mig bra åt positiva kommentarer, men det är nu jag börjat tänka på det.
Med den här boken ville jag bara säga att ta eran egna väg, det är din framtid som står på spel.
Du behöver aldrig vara rädd att stå där ensam, för det är du aldrig.
Det finns minst en person som gör det värt att tänka om. Så som Stephan för mig.
Våga chansa, våga visa upp det du gör.
du kommer hitta det du vill göra med tiden, det är inge stress. Du kanske vill någonting nu men du kanske har heeeelt annorlunda tankar när du är 30 och inte vill någonting av det du vill göra idag.
Idag vill jag inget annat än att jobba som fotograf, men när jag blir äldra kanske jag vill åka till Afganistan och jobba i förstärkningen eller bli en dryg och okunnig politiker.
Det är aldrig försent att ändra sig :)
"Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dom"
Måste för den delen säga att det är awesome att kunna sminka sig och klä sig crazy ett år till ;)
