Tillbaka blick och framtidsrädsla
Efter en extremt lång tids tystnad tyckte jag att det var dags att höra av sig igen!.. Woho, eller något.
Sitter på balkongen i västerhaninge och låter lite ånget rinna ut och lite vin rinna in, och tankar strömma fritt.
Då har man nyss tagit studenten då, efter 12 år i skolan känns det extremt konstigt att det är slut nu. Högskola tänker jag vänta med i ca 1 år, vill hinna jobba och klura ut vad jag vill med mitt liv!
Lite bilder kanske?
Lite sorgligt är de fan, speciellt när jag vet att jag hade kunnat göra så så mycket bättre. Jag gick ut med 7 ig, 7!
Mina föräldrar är så besvikna, vilket jag förstår. Mamma vill inte se mig längre, pappa är lite mer förstående och säger att han inte ens har gått ut gymnasiet och det har gått bra för honom ändå och att han älskar mig vad som än händer och att han kommer stötta mig i framtiden med att läsa upp betygen och allt som jag blir tvungen att göra. Själv känner jag inte mycket, jag vill bara få ett jobb och flytta hemifrån med pojkvännen min så fort som de bara går. Men samtidigt vet jag inte vad de ska göra för nytta, hur långt jag än flyttar och hur vuxen jag ser ut att vara på pappret och på utsidan så kommer jag ändå ha kvar mina demoner på insidan, det som har gjort att jag har satt mig i så många dåligt situationet, bla mina kassa utgångsbetyg. Men alla måste vi kämpa, min pojkvän är en jävligt bra förebild med tanke på att kämpa. Se och lära i guess, gå tillbaka till att börja krypa. Göra om och göra rätt.
I morgon ska jag till arbetsförmedlingen och skriva in mig, ett steg i rätt rikning. Efter att ha sökt mist 20 olika jobb över internet och inte fått ett ända ja känns det som att det är dax att få lite riktig hjälp. Tills jag får ett jobb vill jag fan inte slöa till, ska försöka ta mig upp i hyffsad tid på morgonen och hålla igång så att jag inte tappar dygnsrytmen jag hade när jag gick i skolan. Typ de värsta jag skulle kunna göra är att vända på dygnet och slöa till, det blir skit för både kropp och knopp!
Och på torsdag bär de av till Göteborg! Roadtrip med massa energidricka, bra musik och naturgodis! Jag och jSandra ska äga vägen i min lilla röda Toyota! Och väl framme i Göteborg börjar metaltown på fredag! Jag hoppas att jag kan slappna av då och inte tänka för mycket på framtiden och allt annat jag oroar mig för.
Jag är alltid så jävla trött och ledsen för jag tänker så mycket, men jag kan inte sätta fingret på vad jag tänker och oroar mig för, jag gissar på att det är min lilla förbannelse. När jag är vaken tänker jag ch oroar mig ch blir trött av det, när jag sover drömmar jag obehagliga och ibland riktigt äckliga och läskiga saker vilket resulterar i att jag inte sover bra. Söka hjälp kanske, tänker ni nu, och jorå det har jag tänkt på i många år ska ni veta! Men när jag väl sitter där så har jag inget att säga och kan inte beskriva, mina läppar blir lixm helt ihoppsydda! Fuck det...
Men nu är det väl bara att använda min dysterhet och mitt ihopbitna sätt till att få ordning på saker och ting. Hålla käften och gasa på, köra fort som fan in i arbetslivet och in i vuxenvärlden. Allways look on the bright side of life!
Ikväll kommer det säkert komma fler inlägg, jag är ensam hemma med en flaska vin och ett vemodigt humör. Kanske läge att försöka processa mina minnen från barndomen, eller vadfan, hela jävla uppväxten. Inte jättekul att minnas men nu jävlar är det fan dax att tillåta mig själv minnas, gråta och skrika. Minnas och känna utan att det är utlöst av en psykos. Vad har man inte en blogg till.. det är inte jag som är här för att underhålla er, det är bloggen och ni som är till för att för att hjälpa mig!
